pinchi

Den här veckan har vart riktigt underbar... Det går frammåt, jag kan stödja mer o mer på högra benet.
Jag har provat att gå med en krycka också, och de funkar bra!
Jag kan fortfarande inte ha benet rakt som det vänstra, utan måste ha det lite böjt. Jag jobbar på rörelsen men erkänner att jag har slarvat lite.  Jag erkänner också att det inte är lika lätt o roligt som att va ute på plan med sin boll. Jag är inte lika hungrig som jag annars är.

Den här veckan har haft många riktigt bra stunder, stunder som kanske har gjort att jag glömmt övningarna, eller tagit dom i 2a hand.
Det har vart lov och jag har inte fått dom här 8 timmars sömn som jag annars försöker få.
Det har inte blivit den nyttigaste maten. Och det har heller inte blivit den 110 procentiga rehabiliteringsträningen.
Jag hoppas att jag kan lämna den här veckan bakom mej och verkligen börja på riktigt NU!
När det gäller rehabiliteringen förstås. De andra vill jag fortfarande minnas.

Jag var hos knäspeciallisten i onsdags, men han sa inget speciellt. Han tror ju också att det är korsbandet.
Han vill göra titthålsoperation också, men han kunde inte säga något datum, men att dom kommer skynda sej.
Så just nu är det bara att forsätta med övningarna och styrketräningen.

Det har gått 23 dagar, 23 rätt så snabba dagar. Än har jag inte kunnat gå till någon fotbollsplan.
Även om jag vill de, men de svårt att se andra spela. Men det måste jag komma över snart.

Inom fotbollen kommer det komma massor av oväntade saker, saker som man inte är beredd på, saker som får en att må dåligt, saker som får en att bli ledsen, saker som lämnar djupa spår eller skär upp gammla sår.
Det händer inte bara inom fotbollen utan också i det verkliga livet.
Det är små prov, som vi människor ställs emot och måste klara av.
Vi måste vara starka och tro på oss själva och inte vika ner oss.
Ju mer saker, ju mer utmaningar man klarar av här i livet, desto starkare blir man.
Det är inte enkelt, ingenting här i livet är enkelt. Men man måste göra det bästa av situationen och aldrig vika ner sig, aldrig. Man måste kämpa, vi måste klättra upp från hålet vi har ramlat i, vi måste klättra upp till bergets topp, och när vi väl är uppe på bergets topp kan vi se ner på våra problem, se ner på allt de dåliga som hänt o allt skit, sen kan man spotta ner på alla problemen och säga:

Nu kan jag klara av vad som helst!

Det ska iallafall jag göra, när jag har klarat detta prov.
För det här provet kommer jag att klara av.  Varför....?   Jo, för jag ska kämpa och jag tror på mej själv...
för jag heter:

 Danny Ignacio Pincheira Castillo men kallas för Pinchi

I BELIVE!