pinchi

Idag vakna jag upp på ett ganska bra humör. Det va riktigt länge sen man vakna upp o veta att man har mamma ett rum brevid. Jag tog upp mina kryckor för att gå på toa men så fort jag satte mej upp på sängen så kom mami in o sa

 "Jag hörde dej allt".

Jag börja små garva lite. Mami frågade vad jag ville ha och började fixa frukost till mej direkt. Känner mej rätt så bortskämt ibland när man får allt serverat. Men jag kommer ge tillbaka allt som jag fått från min familj. Fast nu när jag tänker efter så kommer jag aldrig ens kunna komma i närheten av de som min familj har gett mej. Inte bara grejer utan stunder, roliga stunder o stunder av kärlek. Stunder o minnen vi delat som aldrig går i repris. Det är just det som gör dessa stunder speciella, att dom inte kommer tbx på just det sättet.

Drog till stan för att ta en fika med två bröder och en kurator. Har fått fett mycket problem i skolan.
Inget jag e glad över men måste kämpa där också. Tog en fet bakelse eftersom skulan betala lixom hahah!

När jag gick igenom stan med mina kryckor söligare än en snigel, fick jag syn på en tjej. Jag fick en så konstig kännsla i magen. Som någon slog till mej i magen, eller som att nån bara garva åt mej. Just den där tjejen som kom ut från affären hade jag små skrattat åt tidigare.När hon fick gå på krycker och hade svårt att gå med ena foten. Idag gick hon på moln, hon gick ut helt normalt och där kom jag med kryckorna som jag vet inte vad. Jag fick sån ångest, som att jag börja skratta åt mej själv. Det enda som kom upp var

 "skrattar bäst som skrattar sist", pinchi.

Ångrar det där aso, man ska aldrig snacca skit eller skratta åt andra.
På en månad, på en vecka, på en dag, på en timme eller på en enda sekund kan ens liv förändras. Vill be om förlåtelse igen till henne.. "/

Efter fikan fick jag skjuts av Katty till rehabkliniken där Tobbe vänta, Smedys sjukgymnast. Vi snacka och han gav mej några enkla
övningarn för rörelsen som jag skulle börja me. För en frisk människa utan några skador är det inte ens övningar. Men för mej va de riktigt jobbigt! Jag körde övningarna direkt när jag kom hem. Det var som sagt jobbigt men jag fortsatte o fortsatte. Tillslut kunde jag sträcka ut benet och böja benet lite mer. Så man kan säga att min rehab började Idag. Jag fick också tips på hur man ska gå med kryckor. Jag trodde det bara var att hoppa o se glad ut men nejnej. Man skulle ta lika långa steg med båda fötterna och längden på kryckorna satt heller inte så bra hahah shiet knaaas! Jag ska börja gå med högra benet men får absolut inte anstränga de. Det är mitt högra knä som har fuckats så jag skulle låtsas att de var knäcke bröd jag gick på, som inte
fick knäckas. Han sa också att efter en operation så tar det 6 månader tills man blir hel igen.
Och tills man får en operations tid kan det ta mellan 2 till 6 måndader. Han trodde på 3 månader. Så sammanlagt blir de ca 9 månader.

"Ju mer rehab du kör innan operationen desto snabbare blir du frisk efter operationen"

Om 2 veckor ska jag träffa en knäspeciallist som kommer att säga om jag ska operera eller inte.
Tror det skulle ta ca lika lång tid om man inte skulle opereras. Det var alltså det jag gjorde hos Tobbe idag, ska träffa honom igen om ca 1,5 veckor.

Jag snacka med mi hermanito franco idag på msn, han sa att jag skulle be till gud. Jag sa till han att jag inte kan be till gud längre, att jag inte har bett till gud på länge. Franco sa att han bad till gud varje kväll och att han skulle be för mej

"Jag tror på gud, men det känns som att han har svikit mej under min uppväxt"

Då sa franco att de aldrig e försent för nått och att gud alltid förlåter. Jag hoppas sa jag. Jag hoppas gud kommer lyssna på mig och på mina böner varje kväll. Hoppas han hjälper mej genom denna tid, så som min familj och vänner har gjort än så länge,hoppas.

Tro, hopp & kärlek